Lydnadstävling, kreativiteten flödar!

Matte och Farrax har varit till Skara och startat en lydnadsklass 3. Hur det gick? Ja, det kan ses ur olika perspektiv 😉

Protokollet visar att det gick åt helvete, rent utsagt! Men, vilken lycklig hund, och så roligt vi hade! Vi har inte varit på lydnadsbanan på två år. Med en sprallig hund som älskar att tävla kunde jag inte ana annat. Mina sista ord till min mor innan jag gick ut på planen var – bara han inte är sig själv hela tiden 😉

Vilket han var.. Han var så pigg och glad att det skenade lite här och var, vittringspinnen ville han ge tävlingsledaren. Han ville väl testa nått nytt återigen! Metallapporten, han svävade morrande genom luften innan han greppade den och levererade till matte.

Inställningen var att köra en tävling för att se hur vi ligger till. Vi har en del att jobba på! Domarens ord innan vi gick av planen var skrattande – det var i alla fall roligt att se på, då kan ni tänka er 😉

sen kom frågan om jag var missnöjd. Nej, jag är så nöjd över min personliga, kreativa lyckliga varelse! Han charmar hela världen med sin utstrålning. Att ha en snart 8 årig hund som fortfarande älskar det aktiva livet värmer i hjärtat. Någonstans bevisar det att vi har hysteriskt roligt tillsammans, en glädje som varar. Om han sett ledsen och uttråkad ut, då hade jag också varit det!

Då kom också tankarna på vilka krav man ställer på sina hundar. Vilka förutsättningar ger man dem? Ger man dem rätt förutsättningar för att utföra det vi förväntar oss av dem? Det man förväntar sig, måste stämma överens med vad man ger dem möjlighet till att lära. Annars är det orättvist. Och för att lära, måste man kunna kommunicera med dem på ett sätt att budskapet går fram. Individer som de alla är, behövs olika sätt för olika individer. Dessutom ställer deras möjlighet till prestation krav på oss som förare, vi kan inte kräva mer av hunden än vad vi ger av oss själva. Med det kan jag säga att vår lydnadsträning har varit alldeles för liten till mängd och kvalité. Vissa moment var evigheter sedan vi tränade. Så eftersom jag visste det var målet att få lite träningsplaner och en spark i baken för fortsatt, kontinuerlig träning. Dessutom lite mer fokus från både hund och förare behövs, speciellt eftersom matte står och skrattar högt mitt i momentet = inte bra fokus och kan då heller inte krävas av hunden 😉 Eftersom lydnaden är så rolig, då jag tycker att leken med hundarna är det roliga, ska lekstugan inte bytas ut utan det ska bara städas iordning lite på insidan där det för dagen råder kaos 😉

imageimage

Fortsättning följer..

Tant Knäpp löper vidare, på alla sätt. Hon är trög i skallen, lite småsur på Puls (med all rätt eftersom han ligger intill och hackar henne i huvudet med nosen stundtals) och mammsjuk. På utevistelser kan hon löpa iväg på lite egna äventyr, vilket var evigheter sen! Hon är alltid annars en trogen följare som gör sina utsvävningar under kontrollerade former, söker upp och kommer när man ropar, men nu är hjärncellerna vända åt lite fel håll. Med andra ord kan man inte alltid gå ute på gården och filosofera utan vill gärna ha gänget i ögonvrån.

Susa är tydlig med när höglöpet sätter igång. Hon är ju kär i den gyllene gossen året om, allas stora trygghet och Susas stora kärlek. Tyvärr får hon nobben och han tycker hon är störtlöjlig, vilket beror på att delar av bebistillverkningsapparaten monterades bort vid 1 års ålder då kan var kryptokid. Puls försöker vara både fin och artig men den stackaren avfärdar hon totalt. Vi kommer garanterat se när det är dags att fara till den stilige Morjo i Norge! Morjo och Susa fick träffas på EM och bekanta sig lite, de fattade definitivt tycke för varandra och Morjo uppvaktade henne så fint så :) Lite småtuff som hon är, skulle det ske på hennes villkor. Han fick både små tillsägelser och söta inviter. Vänlig som han var accepterade han det lugnt och försiktigt. Ingen påstridig vovve alls, utan lyssnade på damen 😉

IMG_1325 (2) IMG_1313 (2) IMG_1290 (2)

Fortsättning följer, vill veckan bär det av! Som jag väntat och sett fram mot detta. Nu får vi se vad de båda parterna tycker också 😉

För resten av gänget rullar det på. Inte mycket dragträning nu inte utan mest promenader och hjärngympa. Nu när våren kommer så kommer ju också lydnadstävlingarna, så några ligger inplanerade i kalendern! Axa är ju fortsatt en klumpig olyckskorp och lyckas med små skavanker här och var. En sprucken trampdyna och tätt därefter ett ganska envetet sår i kanten på översta trampdynan. Metervis med hästbandage och hon är med på utflykter ändå. Om man skulle låta den hunden avstå saker och ting när hon är lite skavd här och var, fick hon vila till pensionsåldern träder i kraft 😉 Så länge hon är nöjd, glad och oberörd så går det bra!

 

Löp, massage och ståpäls!

Nu har det återigen dragit ut på tiden och allt får buntas ihop till en hög med nyheter :) Dåligt med tid, eller bara mycket roligt att göra helt enkelt!

Matte har varit iväg på första kursen av fyra för att bli diplomerad Hundmassör. Så intressant! Något mindre intressant var att jag och grabbarna Farrax och Puls skulle ta in på vandrarhem. Inte det lättaste att finna ett djurtillåtet ställe i närheten av där kursen skulle hållas, men till slut lyckades jag boka ett, perfekt!

Det var perfekt ända tills vi kom fram. Det låg i Kungälv, precis vid Bohus fästning. Vandrarhemmet var sedan 1881 och det kändes kan jag säga. Det var riktigt fint, och utseendet inspirerat av dess årtal. Dock uppskattades inte den gammaldags känslan vid 21.00 tiden då vi själva, varken en enda boende eller personal, tog oss in i mörkret via kod vi fått på mail. Så spöklikt att håren på armarna stod rakt upp och med gråten i halsen ringde hem 😉 min nyckel fick jag hämta i en fin gammal kista. Råkade man titta ut lyste den gamla stenborgen upp. Ja, väl inne på rummet gick det an. Inte en klunk vatten för mig efter 18.00, med risk att behöva gå upp på toa under natten 😉

kursen var bra, hundarna skötte sig på bästa sätt hela helgen. Farrax fick vara visnings vovve längst fram och kände sig som en prins i rampljuset! Nu ska praktik föras, 10 behandlingar innan nästa kurs i maj!

image

image

Och nu har det äntligen hänt, som jag väntat! Susa har börjat löpa och inom en snar framtid väntar date i Norge 😉 Susa och Morjo fick möjlighet att träffa varandra under EM för att bekanta sig lite och de var verkligen nöjda i varandras sällskap <3

 

EM och så!

Här står det still, men vardagen springer på! Förra veckan var vi på EM, en tripp som var spännande och speciell 😀

På vägen dit blev man lite fundersam då GPSen ropar ut ”du är nu framme vid slutdestinationen” mitt i ingenstans, vid en sjö på den smalaste vägen. Men, 25 minuter längre bort låg ett mycket fint hotell med spår där tävlingen faktiskt skulle hållas. Vi hade visst bara råkat ta en lite udda väg.

Timo och Susa startade EM med lina på fredag15 km. Susa var laddad och gjorde som vanligt sitt yttersta och husse likaså. Banan fick en kort tid innan göras om pga snöbrist och den från början tänkta kuperade banan for ut över en sjö i 2 km, som då kördes två varv. Mjuka spår. De kom in på en 6/18 startande, bästa svenska ekipaget i herrklassen. Om man nu ska skryta över Susa, vilket är en självklarhet, var hon faktiskt den första tiken i mål 😉

Lördagens combined började perfekt då de inför varvning var med i gänget som först dumpade pulkorna, men sedan tog tjejens krafter slut. Natten hade bjudit på 1 dm nysnö och pistmaskinen rullade över mållinjen på banan 10 minuter innan start, så spåren var mjuka och jobbet med pulkan hade tagit för mycket kraft av tjejen. Viljan finns, men vi verkar inte ha (kunnat) gett henne rätt förutsättningar. Vi har gjort var vi kunnat och Susa lika så. :) då kan man inte vara annat än nöjd!

Stafett på söndag. Uttagningen var oklar hur den gick tillväga men vi valde att avstå erbjudandet att Susa skulle gå sista sträckan i lag 2, vilket innebar pulka 7,5 km. Hon hade gått 2 dagar, det tycker vi räcker och ville inte kräva mer, trots att hon till 100% hade tackat ja själv :)

Däremot fanns Puls till undsättning, pigg och utvilad! Något som inte nappades på. Så från början skulle inte Stenkullas vovvar tävla stafett då endast två lag var anmälda, men i sista stund beslutades det att tre lag skulle köra. Puls och husse körde andra sträckan i laget, 7,5 km lina. De hade snabbaste tid av alla lag på sin sträcka och körde upp laget 6 placeringar! 😉 Snyggt jobbat alla tre i laget Jonas, Timo och Kamilla! Laget slutade på 7 plats!

image

Utsikten på morgonen!

image

Bordet med de små efterrätterna på middagarna! image

Hundarna har gjort sitt bästa, och det med hysterisk glädje! Nu tar vi en paus från allt resande, nöjda allihop :)

En helg med sol i Dalarna!

En fin helg med sol, skidor och hundar. Vi har varit till Gesunda och vistats på våra vänners vackra gård. Med oss hade vi deras vovve, som också är en del av vår familj, nämligen Susas som Vinzo :) Det är nämligen självaste ägaren till gården!

Härlig träning för både två och fyrbenta, samtliga var på hugget och njöt till fullo av fin träningsmiljö. Matte var den enda som inte var helt kry. Eftersom jag mumsar en kur antibiotika tog jag det lugnt.

Jag känner för att passa på att håna den svenska vården. Eftersom antibiotikan nästan är uppäten 6/7 dagar, och symptomen är kvar gick jag till vårdcentralen igår igen. Fick träffa en sköterska som tog prover och sen en läkare. Läkaren sitter och stirrar på en tom dataskärm och konstaterar att han tyvärr inte kommer åt uppgifterna på mina tidigare prover pga data krångel. Inte en tanke på att lyfta på ändan och på lätta fötter ta en sväng till labb för att titta. Ringer ett samtal och det enda han säger efter det är att jag fått rätt antibiotika och inget mer med det. Jaha, men kan det inte vara nått annat då? Frågar jag med höjda ögonbryn. Han tar en papperslapp och en penna, skriver halvt oläsligt. Han ger mig lappen varpå jag såklart frågar vad det är. ”En sjukdom det kanske kan vara, du får läsa om den själv. Men ha is i magen”.

Går ut därifrån. Väl hemma söker jag på det han skrivit och det existerar inte. Får fram några sidor på tyska, och inget annat. Då tänkte jag det, man har valt fel yrke. Sitta på en stol, snurra en penna, glo på en tom dataskärm och hitta på egna sjukdomar som patienten själv får googla på verkar inte speciellt svårt, men ger förmodligen bra betalt. ”Gå hem och vila, ta alvedon” funkar också att variera med. Kan tillägga att jag alla sköterskor är så gulliga och hjälpsamma.

Så medan jag ”har is i magen” som han sa, åker vi till Norge för EM! Hundarna har sina papper klara, igår var det avmaskning. Nu ska det bara packas och kl 07 imorgon rullar vi mot Savalen!

imageimage